Flickan

En söt och sprallig liten flicka som skrattar och ler..
men under ytan döljer sig något mer..
Lycklig utanpå, men gråter innuti.
det som har hänt henne finns nog bara i din fantasi.
hennes brusna hjärta har skapat en så oerhörd smärta.
nu försöker hon ta bort smärtan med en kniv.
hon tänker att det bästa är nog att ta hennes liv

Aldig ensam ... som jag

En regndroppe faller mot min hand
Växter förbereder sig att mättas
Tvätt tas in
Paraplyn fälls upp
Regndroppar så vackra
Och jag vet att det kommer fler
För regndroppar kommer aldrig ensamma

Ett löv landar mjukt på marken
Vintern väntas
Vinterkläder inhandlas
Skor fodras
Löven så vackra
Och jag vet att det väntas fler
För löven faller aldrig ensamma

En bloddroppe rinner ner mellan mina fingrar
Tankarna långt borta
Alla ärr på min arm
min mammas tårar
Blod så vackert
Och jag vet att det kommer mer
För bloddroppar kommer aldrig ensamma

En tår trillar ner på min kind
Sorgen för stor att hanteras
Påminelsen om min ensamhet
Ärren i hjärtat
Tårar så vackra
Och jag vet att det kommer fler
För tårar kommer aldrig ensamma

En flicka står ensam i korridoren
Stort vackert hår
Dyra kläder
Doftande av parfym
Flickan så vacker
Och djag vet att hon inte är ensam
För vackra flickor är aldrig ensamma

Aldrig ensamma, som jag!





Flickan va till besvär

Flickans lilla hjärta, Flickans lilla själ

Flickan vill ej skada, flickan vill ju väl

Flickans svarta ögon flickans lilla mun

snälla förlåt henne, fast hon var så dum

Flickan höjer kniven, Flickan ler helt kallt

Fast hon länge lidigt, ska det bli slut på allt.

Flickans blod rinner det färgar golvet rött.

Flickan bryr sig inte, Flickan sover sött,

Flickan orkar inte, tycker det blir bäst så här.

Flickan var ju säker på att hon bara var till besvär...

En flicka som ensam står, ingen ser hennes spår,
rakblad o tårar är hennes vardag,
men ingen ser för de kollar bara bort, de ser inte va som händer när hon är långtbort.
Hon ser blod rinna från bårde armar o ben, för det lättar på hennes smärta så hon kan le.
Men det är inte hennes fel, det har blivit som en tvångstanke,som gör så hon gör så.
Det finns olika skäl till att all hennes smärta kommer, hennes tankar är som bomber.
Hon ser sig i spegeln o kan stå där jätte länge o se hur hennes tårar rinner ner.
Det enda hon ser i sin spegel är en ensam flicka som inte orkar mer
Hon känner sig misslyckad o hopplös, det är nått ingen ser.
Hon ser sin spegelbild en sista gång, tar tag i rakbladet o skär ljupt men det hjälper inte nu.
Hon går ut o ställer sig på brons räcke, med tårar som blänker, hon orkar inte mer,de hon ser, tar ett sista kliv o nu finns hon inte mer